fredag 2 mars 2018

Om ett barn.

För ett halvt liv sedan var jag en dum och ledsen snorunge. En sån som väl inte precis ville dö, men inte var så jäkla angelägen om att leva heller. Lite för att livet så långt inte varit jätteenkelt. Och för att jag inte visste vad jag ville med fortsättningen heller. Inte visste var jag ville någonstans i världen och i livet, eller vad jag skulle göra när jag kom dit.

Och så träffade jag en annan snorunge och innan vi ens hade hunnit ta reda på vad den andre tyckte om olika viktiga saker eller ens huruvida den andre applåderade i flygplanskabiner när planet landade, så var jag gravid. Och då skulle man ju kunna tänka sig att dumma snorungar som den jag var då, blev rädda. Men det blev jag inte. För jag hade väntat på och längtat efter sådan kärlek hela mitt liv. Att få ynnesten att älska någon villkorslöst.

Få ömma för någon, vårda någon som är viktigare än en själv. Fatta att ens egna issues kändes så stora enbart på grund av att man inte hade något bättre för sig än att noja över dem. Helvete vad lycklig jag var, när det där lilla barnet växte i mig. Det var en hisnande, himlastormande lycka som gjorde att allt annat såg mindre viktigt ut. Det var liv, liv som skulle komma. Inte bara hans liv, utan mitt också.

Så föddes han en marsdag och världen blev vacker och hel och jag döpte honom till Kärlek.

Fast på engelska, så att han inte skulle bli mobbad. För det var jag rädd för. Det var ju så, att helt och hållet simultant med att all den här kärleken kom till mig i en liten människa som vägde mindre än fyra kilo, så kom det en rädsla. En rädsla för allt stort och litet i världen som skulle kunna hända mig eller honom eller oss båda. Rädsla för att jag inte skulle hinna älska honom tillräckligt, dricka allt det som var han, innan han blev stor och försvann från min lilla och oändliga famn, ut i den stora världen.

Nu är han på väg ut i den, min Kärlek. Sjutton år idag och väger säkert över sextio kilo. Är så mycket mer, så många fler saker än jag någonsin kunde tro. Och då trodde jag ändå att han skulle vara allt.

Världen är helig, ty du är till.





Inga kommentarer: