Välj inget mindre än allt du vill vara

Jag vet, jag vet. Du och jag är inget annat än vantar och livet är den vind i vilken vi driver fram och åter.

Men vi kan välja. Inte vad som ska hända oss, men hur vi ska förhålla oss till det som händer. Hur vi ska agera, fånga chanser, göra allt vi någonsin kan av alla miljoner möjligheter som ges. Så. Om du vill någonting, gör det. Om du vill någonstans, ta dig dit. Gör det. Gör det.
Och om du vill, och om du gör allt i din makt för att uppnå det, men inte når fram, når hela vägen, så gör det ingenting. För det är i känslan av att veta att "jag gjorde allt" som riktig lycka finns.

Så.

"Do not choose the lesser life.
Do you hear me.
Do you hear me.
Choose the life that is. yours.
The life that is seducing your lungs.
That is dripping down your chin."

@nayyirah.waheed

Livet extra plus

Ynnesten i att få uttrycka sig i ord, att skriva, den är oändlig.

Den är att få leva hundratals liv under ett enda vanligt. Göra om början, slutet och allt mittemellan gång på gång, på alla möjliga och omöjliga sätt. Låta de onda bli goda och följa dem genom deras himlar och helveten. Låta allt som kan hända, hända.
Känna alla känslorna. Ensamhet och förälskelse, tillfredsställelse, ilska, längtan och sorg. Vara den som sviker, den som älskar, den som lämnar och den som blir kvar. Den som ingen annan förstår och den som aldrig ger upp.
Snubbla på mållinjen och sätta punkt precis innan allt löste sig. Låta livet vara precis så bitterljuvt eller futtigt eller osannolikt jävligt och underbart som det nästan bara kan bli i verkligheten.

Att få skriva är livet med plusmeny, liksom.

Dikt av Bodil Malmsten

Författare av...

Det är en konstig sak att tänka på, att jag skulle kunna skriva "författare" på ett visitkort, under mitt eget namn. Att jag blivit det, en författare.

Samtidigt som jag skrev den här berättelsen som snart ska tryckas så försökte jag ju att bli frisk. Jag visste inte riktigt vem jag skulle bli eller var jag skulle. Men jag trodde så himla blint på att det ändå skulle finnas där framme någonstans. Ett annat eller nytt jag.

På vägen dit fanns det så mycket att bringa reda i, så många om-inten att göra bokslut över. Allt jag kunnat göra eller bli, om-inte. Den jag ändå blivit tack vare dem. Dumheter jag sagt när jag borde hållit käft och alla gånger jag inte sagt mitt hjärtas mening trots att jag borde gjort det. Allt jag inte hunnit innan det blivit försent. Och alla jag älskat, dåraktigt och innerligt. Följt hjärtat någonstans och efteråt aldrig hittat tillbaka igen.

Ibland tänker jag att det nya jag som jag blev, det kanske kunde blivit något viktigt. När jag ändå fick en chans till att leva och så liksom. Kanske en forskare som fann boten för cancer. En kirurg som räddade livet på människor som andra människor inte kan leva utan. Om-inte. För lika mycket som jag blev en annan, fortsatte jag att vara den jag alltid varit. Dumdristig och hopplöst förlorad i världen inuti, den enda som jag verkligen, verkligen förstår mig på. I mitten av kaos, där lugnet är som allra mest stilla. Där jag bara blint följer hjärtat så snart det lockar på mig, bär mig dumt åt och slarvar bort allting.
Sätter ord på det och blir gång på gång en annan, den jag är.

Författare av borttappade om-inten.