Snart 32 år...

...och fortfarande på väg.

Uppför den där sluttningen som då och då ter sig så väldigt brant och svår att vandra, ibland flack och lätt att ta sig fram på. Det är väl när jag kommer upp till toppen och kan se de där blå bergen i fjärran som jag ska kunna förstå vart det är meningen att jag ska ta vägen. Det är då jag liksom kan ta ut en riktning. En destination för alltihop.

Livet.