måndag 28 december 2009

Inför det sprakande nya året...

...tänkte jag att en liten krönika kunde vara på sin plats.

  • Januari: En man dör på ett sjukhusgolv. Inget ovanligt, men tyvärr är jag där och kan inte låta bli att drabbas av den omskakande upplevelsen av hur otroligt otillräckligt det är med en enda ambulans i en stad i vår storlek, och vad som skulle hänt om mannen på golvet varit min egen man, mamma, pappa, syster eller bror.
  • Februari: Mamma och jag startar Syster Grön, vilket föregåtts av många drömmar, planer, tankar, idéer. Egentligen är det fantastiskt hur var och en i detta land är fri att förverkliga sina drömmar.
  • Mars: Åtta år sedan livet egentligen började, då min lille Love fyller år. Vi bokar en resa till Indien tillsammans med våra bästaste vänner, om ett år bär det av! *fniss*
  • April: Världen blir plötsligt ofattbart stor och oväntat ogripbar när lokaltidningen gör ett reportage om ambulansen som aldrig hann komma till den där mannen och jag en vecka senare finner mig figurera i både tv och rikspress. En del av kampen handlade om att det inte fanns någon läkare på "vårt" sjukhus, den striden var jag dock inte intresserad av att utkämpa, jag ville bara att ambulansen skulle komma när någon behövde den. Och således att våra politiker inte skulle spika försöket med en nattambulans i kommunen som en sparåtgärd. Men vad skröen, har man tagit fan i båten får man väl ro honom i land.
  • Maj: Mamma och jag öppnar vår nätbutik, jägarns vad spännande!
  • Juni: Är en lugn månad då barnen går på sommarlov och semestern börjar. Lite projekt hemma i huset såsom att snickra ett innertak på vår härliga altan, och måla hela rubbet vitt.
  • Juli: Även juli är lugna gatan, så skönt det kan vara när det inte händer något alls! Mest är vi hemma och grejar i trädgården, tidigare under våren har jag grävt ett trädgårdsland som nu visar sig från sin allra sämsta sida och bara producerar ogräs. I slutet av juli kommer det faktiskt, chockerande nog, upp saker jag faktiskt sått. Gott!
  • Augusti: Jag fyller 30 år. Jag och jämna födelsedagar är inte som peas and carrots. Men lillasyster, som fyllt 25 några dagar innan mig & jag blir iallafall firade på en himla skojig fest tillsammans med familjen.
  • September: Min lillebror gifter sig, en helt fantastisk dag som vi alla sent ska glömma. Få dagar i livet är så viktiga som dessa, och det tar ut sin rätt i både lyckotårar och skratt. Min bror beskrev mig som "bara ett enda stort hår", medan jag själv kände mig som en enda stor boll av lycka. Så vackra de var, så ljuvligt det var.
    Dessutom: Jag och min vapendragare M åker på tidernas grymmaste inköpsresa till Frankrike för Syster Gröns räkning.
  • Oktober: Jag säger upp mig från mitt sjukhusjobb för att på heltid satsa på Syster Grön. I övrigt är oktober som vanligt: galet lång, regnig och kall hela tiden med prick noll timmar solsken. Inte min cup of tea.
  • November: Den 2:e november slår de gamla Väsk-City-portarna i Falköping upp för en ny era - Syster Grön, och en mångårig dröm förverkligas.
  • December: Min yngste son fyller sju år, och där står jag med ingen bebis alls längre, vad tusan hände? Hur kan tiden gå så fort att min lilla bebis plötsligt är sju år och jag inte ska få några fler heller? Fast jag går här med den här kroppen som kan producera hur många som helst, och hjärtat har plats för flera styckna små underbara skrik- och matmaskiner?
    Och: Jag jobbar sista natten på sjukhuset. Från och med nu, när (om) någon frågar vad jag jobbar med, svarar jag inte sjuksköterska. Konstigt. Egenföretagare - stort.

Gott nytt år, kära vänner!



(Shit, nu har jag säkert glömt något superduperviktigt, förlåt på förhand!)

lördag 26 december 2009

God Jul...

...till er alla, kära, kära vänner som läser detta.

Julaftonen har kommit och gått, vit och underbar blev den, och som vanligt svischade den förbi lika fort som alla andra dagar när man är...gammal. Som jag känner mig iallafall.


Bild lånad från mammas blogg, "Mormors bod"

Annandag jul innebär rea i butiken och senare i eftermiddag en efterlängtad gröt- och julklappskväll hos våra föräldrar. Och med "våra" menar jag oss 6 syskon, därtill kommer ett antal respektive, barn och bonusbarn. Allt som allt blir vi ett 30-tal personer, det låter sanslöst många men känns inte så. Känns bara lagom, känns varmt och helt. Omgiven av familj, föräldrar, syskon, svågrar, svägerskor och syskonbarn, som alla har en helt egen plats i mitt hjärta, känner man sig ofattbart o-ensam. Världen och tiden kan gott stanna då, för mer än så behöver man knappast ha ut av detta livet.

God fortsättning!

tisdag 15 december 2009

Idag när vi vaknade...

...låg ett tunt täcke vit lycka på marken.
Härliga, efterlängtade snö! I min, för tillfället, lite trötta själ känns ett stilla snöfall som en varm riskudde på en öm och sliten nacke.

Dagen tillbringas i butiken, till vilken jag givetvis kom i sista sekund. Dels för att jag är jag, och aldrig lär mig hur man gör för att komma i tid, dels för att jag glömde alla mina grejor hemma inklusive nycklar och dator och fick åka hem i snön och hämta alla grejorna. Ironiskt nog hade jag fått med mig lunchlåda och mellanmålslåda, mjölk till kaffet och en liten smörgås därtill, redan i första vändan. Ja, vad kan man säga? Jag är jag.


När jag kom till butiken (sent omsider) möttes jag av massor av nya varor, bl.a. den här, käre värld så fiiin!

Ha en bra dag, hoppas det snöar där du är också.
Kram!!

måndag 14 december 2009

Kära dagbok...

...nu har jag inte skrivit i dig på hundra år.

Under tiden har jag sovit den dödes sömn, och en annan kvinna har huserat i min kropp under tiden. En som inte är särskilt lycklig eller harmonisk alls, men som försöker så gott det går att få Kerstin-kroppen att sköta det som skötas skall. Det går sådär. Någon måste väl sakna den vanliga gamla Kerstin, som har båda fötterna på jorden och huvudet långt uppe bland molnen? I sure as hell do.

Men nu försöker jag varsamt att väcka henne, inte med en spann kallt vatten, för fy vad det gör ont i själen, utan med smekningar och lock och pock och löften om en vit jul i makens varma famn med föräldrar, syskon och barn runtomkring som gör henne lycklig. Punkt.
Bland dem orkar hon vara vaken och levande, bland dem tycks inte världen utanför riktigt lika otäck och vass.