tisdag 31 mars 2009

Tusen järn i elden...

...och eoner av tid att leva.

På sistone har jag flera gånger hört att jag nog har så mycket att göra att jag kanske inte hinner gå en promenad med en vän, eller erbjuda en hjälpande hand då det ska tapetseras eller flyttas eller passas barn.

Jag förstår varför man kanske tror det, jag jobbar, pluggar, håller på att starta ett företag och har en stor familj. I februari gick jag ned i arbetstid, från 80% till 62%. Det syns i lönekuvertet, absolut. Men den allra största skillnaden, den syns inte såvida man inte tittar riktigt riktigt noga, för den sitter på insidan och känns som en spirande lycka som växer inuti bröstet.
Den vänder mitt ansikte uppåt, mot vårsol och regn som smeker kinden. Den låter mig uppmärksamma skira små grässtrån och spröda vårblommor som struntar i april-snö och minusgrader.
Den får mig att njuta av just idag, idag är en fantastisk dag att vakna till.
Den ger mig lust och mod, låter mig försöka mig på saker jag själv knappt tror att jag klarar och får mig att tro att jag kan klara allt. Den väcker tusen idéer på pyssel och hantverk att arbeta med, sådant som gör mig verkligt glad.
Den gör mig till en snällare, godare, mera förlåtande människa och låter mig se andra människors styrkor och uppskatta dem. Den gläds med mig över gamla bekanta och nyfunna vänner. Den drar mina mungipor uppåt till ett leende, den glittrar i mina ögon och pirrar barnsligt i min mage.

Den ger mig en klump i halsen av lycka och gråt, över hur rik jag är. Inte i lönekuvertet, men i hjärtat. Jag har så mycket, och jag är så lycklig över allt jag fått.

Hemligheten är således; om man ger sig själv tid att hinna leva, inte bara låta dagarna läggas till år utan verkligen leva! känner man sig inte särskilt stressad, även om man har mycket att göra.

måndag 30 mars 2009

Stora lökar...

...nå, det var väl en rubrik som lockar va?

Jag frågade min make igår om han hade lagt märke till hur lökarna växer, varpå hans blick sjönk ca 30 centimeter. Jag får väl skylla på det ännu så länge relativt nygifta tillståndet.
Vad jag syftade till med den frågan, var givetvis huruvida han sett hur det växer och knakar i alla små krukor där fröer såddes för några veckor sedan. Den gula löken, som försåtts i stora mängder, är den maken ser mest fram emot. Själv går jag mer igång på lavendeln och kryddorna.
Det är så underbart när det börjar växa, och lika fascinerande varje år. Att livet återvänder och finns i små, små fröer.
Små pojkar visar också intresse för inredning, och har smyckat en liten hylla med några små legogubbar - snyggt va?
Ha en underbar vecka!
Kramar

lördag 28 mars 2009

Små prinsar...

...behöver såklart riktiga kronor.

Dessa små skapelser hänger numera på mina små prinsars sänggavlar. Jag har broderat på linnetyg och fyllt dem med mjuk stoppning och en svag doft av lavendel.


Små prinsar tyckte att det blev riktigt fint.

Kramar

fredag 27 mars 2009

Kalas...

...idag igen!

Idag är det dags för ytterligare ett barnkalas, liten L som blev 8 år i början av mars har kalas tillsammans med tre små vänner som också nyss fyllt.

Jag älskar barnkalas, det ligger en magi i luften som man nästan kan ta på, förväntan när alla finklädda små barn kommer med paket pirrar även i min vuxna mage och lyckoruset som vibrerar i barnen när de släpper loss och riktigt tok-leker rusar i mig med.
Åh, barnkalas gör en lycklig, även fast man är vuxen!

Kram från en lycklig

torsdag 26 mars 2009

Väska...

...något som inte känns så vansinnigt inspirerande är att bära omkring på sina pågående kreationer i olika plastkassar. Jag har ofta med mig något litet projekt vart jag än ska, ifall det blir tillfälle att pyssla lite med det. Just nu är det broderi som står högt på inspirationslistan.



Ett av alla miljoner gamla örngott jag samlat på mig var trasigt i sömmarna, och därför kändes det okej att klippa lite i det för att ge det ett nytt liv, i form av en väska. Axelremmen gjordes av flera lager av gammal lakansväv och fodret i ett underbart röd- och vitrandigt tyg som väntat i mina gömmor i flera år på att få komma till användning.



I denna Kerstin-väska får mina pågående projekt bo från och med nu, och det kommer kännas kul att bära med sig pyssel-projekten där jag går.

Puss och kram, vi ses på stan!

onsdag 25 mars 2009

Fotomodell...

...á la Heidi Klum?

Mja, inte riktigt, men iallafall känner jag mig nästan så idag. När andra visar upp sina hem i diverse underbara tidningar visar jag upp...mig själv.
En fotograf från Svenska kyrkan som var med och fotograferade innan och under vårt bröllop i somras ringde häromdagen.
Tydligen tyckte Gud, eller om det var någon mellanchef, att bilderna på lilla mig var fina nog att få vara med i någon broschyr som ska skickas ut till
alla hushåll i hela Sverige.

Givetvis gav jag mitt tillstånd, när Gud kallar svarar Kerstin. Och numera går jag inte ur sängen för mindre än 50 000 kronor.

Snart i en brevlåda nära dig.
Kramar,

tisdag 17 mars 2009

Skärpning...

...det måste vara något hormonellt. Då behöver man inte bry sig om det.

Har pratat länge i telefon med en arbetskamrat som i många avseenden är som jag med man och små barn och som genomlever sjukdom men håller huvudet högt och flaggan i topp. Jag beundrar hennes styrka och gråter över hennes mod.

Barnen och jag har varit ute och cyklat en stund i den skälvande vårvintern. Att cykla mot en rosa solnedgång med två små barn som utstöter små vårskrik och förundras över allt det stora i vårt lilla liv gör det svårt att vara ledsen över människors dumma kommentarer.



Idag är en alldeles otrolig dag, jag längtar inte efter morgondagen (fast det kommer bli kul), jag saknar inte gårdagen - idag är alldeles underbart att vara.

Som sagt, det är nog något hormonellt.


Gravid...

...igen? Jajemen, jag går säkert in i 128:nde graviditetsveckan vid det här laget.


Igår när jag kom till jobbet gratulerade en sköterska mig till graviditeten. Bara ett fel. Jag är inte ens det allra minsta gravid. Kommer aldrig att bli. Tidigare på dagen hade jag skrivit på Facebook om min förundran över två små nyfödda mirakel i bekantskapskretsen, varpå en annan bekant kommenterar min status med: "Har du fått bebbar?, jag tyckte du såg gravid ut". Ok, jag kan alltså misstas för någon som är höggravid med tvillingar. Jättekul. Antagligen dags att banta? Nu måste jag ju tillägga att jag inte på något sätt är fet, jag har ett normalt BMI.
Idag är en låg dag.

Jag! Jag?

Jag får väl göra en sådan där bukplastik och sy ihop bukmuskulaturen så att magen blir platt såsom innan små ljuvliga barn bodde där.

Vad som talar emot bukplastik:

  • Kommentatorerna är inte precis de skarpaste knivarna i lådan
  • Sjukhusklänningar framhäver inte direkt kroppsformen på ett smickrande sätt, man ser lätt ut som om man iklätt sig ett tält.
Vad som talar för bukplastik:

  • Två kommentarer på en dag? Det talar för sig själv.

Nu ska jag sy lavendelhjärtan och försöka tänka på annat än dumma, dumma människor som inte tänker alls innan de talar.

Kramar,

söndag 15 mars 2009

Kalas...

...idag igen!

Idag slår vi på stort och firar alla barnens födelsedagar. Kalas är så roligt; man får god mat och får träffa alla man tycker om. Idag introduceras en ny familjemedlem som också blir den äldste i familjen, visst låter det spännande? Kärlek har iallafall ingen höst, där är det spirande vår och knoppar som brister mest hela tiden.

Jag måste bara skryta lite om vår minsta familjemedlem, Challe. Han känner sig hemma hos oss nu och har slutat gömma sig under soffan. Istället tar han världsrekord i gosighet; på nätterna slickar han en i ansiktet och spinner högre än en traktor i sängen. Om man puttar ned honom mjauar han lite sorgset (men väldigt högt) och går och provar lyckan i en annan säng.


Men: visst är han stilig? Han har mörkgul, nästan brun päls, och bruna, vackra ögon. Jisses sicken stilig katt!

Nu är det dags att kalas-förbereda, önskar dig en mysig söndag!

lördag 14 mars 2009

Tårtkalas...

...väntar! Idag ska vi kalasa för den yngste medlemmen i familjen (om man räknar människor alltså). Lille B ska ha sitt skojiga barnkalas, det går av stapeln på ett bageri och ska bli sååå kul. Fatta vad skojigt, först får man leka, sedan får man gå på rundtur i bageriet och till sist gör bagaren en egen tårta till en. Sen får alla barnen (och mamman) äta upp tårtan. Jag älskar kalas!
Efter kalaset åker vi och hälsar på skojiga vänner som vi inte sett på länge. Det blir en ljuvlig lördag.

Något annat som är kalas är min hemmagjorda müsli, som jag verkligen inte rekommenderar! Den är så ljuvligt god att man äter på tok för mycket. I receptet som jag hittade i en GI-bok kallas den "Müsli som räcker ett tag". Bah! Ett väldigt kort tag tycks det!


Som du ser tar den sista slut till frukost idag. Sen ska jag INTE göra mer!

Ha en alldeles ljuvlig lördag!

fredag 13 mars 2009

Har du...

...någonsin fått syn på en möbel eller pryl, kanske på loppis eller på någon second-hand, som du bara i hjärtat vet är värsta kapet och helt oemotståndlig men som du inte riktigt vet vart du ska ha (precis just nu), eller vart den skulle passa men som du ändå måste köpa? Fast att du vet att du kommer bli ifrågasatt när du kommer hem och därför kanske förskönar sanningen lite ("- Det kostade bara 100 kronor, kan du fatta??") eller kanske helt enkelt gömmer grejorna ett tag tills det bli rätt tillfälle att ta fram det alternativt säger "Den där? Äh, den har jag haft i evigheter!".

För den som inte redan räknat ut att detta är ett vanligt förekommande scenario hemma hos oss, så kan jag berätta att detta är ett vanligt förekommande scenario hemma hos oss. Huvva, jag är värre än en knarkare som tar sig en sil i smyg då och då.

I vilket fall som helst så får jag alltid rätt i slutändan och maken måste erkänna att det blev bättre än han trodde. Han kan liksom inte se potentialen hos gamla slitna grejor, och se för sitt inre hur vackra de kommer bli i vårt hus. Konstigt ändå att han inte förstår det, han själv blev ju bra i huset? Jag har alltid gillat gamla grejor. Mohaha!

Idag steg jag upp redan klockan 5, fast att jag är ledig, antagligen börjar jag också bli en gammal grej. Efter en kopp kaffe med min käre, käre man satte jag mig vid symaskinen och något helt otroligt har hänt! Jag har äntligen, äntligen sytt klart gardinerna i vårt vardagsrum! De blev snuskigt bra.

Du ser kanske Lotta där borta i den gamla porslinsskålen. Idag är hon ganska lycklig, hon fick vatten igår. Fast Challe har tuggat ganska mycket på henne när han suttit i fönstret och tittat ut, hon har fungerat som snacks och nu är hon lite gles.

Nu är det bara att slutföra alla de andra 4 312 867 projekten jag har i huvudet. Jag är sugen på fler tapet-projekt, någon som har några heta tips?

Idag ska jag gå på fin middag, äldsta dottern som går restaurang-gymnasium har bjudit in oss till skolan, det ska bli jätteskojigt, och smarrigt förstås!
Ha en härlig fredag!

torsdag 12 mars 2009

Om mig...

...kommer detta handla om. Jag fick en utmaning av Maud. För väldigt länge sedan, förlåt Maud!


5 roliga eller annorlunda saker om mig

  • Jag stinker på att köra bil. Och detta är första, sista och enda gången jag erkänner detta, så passa på att njuta av dessa självdistansierade ord (ni som mot all förmodan fortfarande vill åka i min bil på en viss resa i sydvästlig riktning i början av april; jag har nästan aldrig krockat. Iallafall inte när det varit mitt fel.)
  • Är alltid lite rädd att jag luktar äckligt, fast ingen säger något. Men i smyg kanske dom kallar mig "Stinky" eller nå´t. Nån som har lust att erkänna?
  • När jag blir stor skulle jag vilja bli präst. När jag berättar det för folk skrattar de mest. Kan det vara mitt ovårdade språk?
  • Jag är väldigt duktig på att oroa mig för dumma dumma saker. T.ex. att det ska bli ett jordskred och huset ska rasa eller att ambulansen som kör om en i 180 innehåller ens mamma.
  • Inuti är jag världens tönt. Typ när min blomma "Lyckliga Lotta" inte fått vatten på länge och börjar sloka, tänker jag "Nu ser inte Lotta så särskilt lycklig ut." Och så vattnar jag.

5 jobb jag haft

  • För länge sedan sålde jag tvättmedel via telefon, det var, hm, sådär. Men där träffade jag mina barns pappa, så det jobbet måste nog, trots sin låga status (tvättmedelstelefonförsäljare är kanske inget man titulerar sig som i telefonkatalogen) anses som mitt viktigaste jobb någonsin.
  • Jag fick erbjudande om ett jätteflashigt jobb som Någon-hipp-titel-på-engelska i ett eventföretag. Lokalerna låg i Göteborgs absoluta city. Det verkade så kul. Chefen ville verkligen ha just mig. Tjänsten innefattade inte en spänn i lön. Jag tog inte jobbet.
  • Jag fick ett jobb som Hon-som-sätter-dit-de-där-små-pluttarna-i-kretskort. Efter 4 dagar var det arbetslösheten eller snaran som gällde. Jag valde arbetslösheten.
  • Dagen efter fick jag ett jobb som klass-fest-fixare. Ni vet de här "nu-var-det-20-år-sedan-Du-slutade-nian-fester"? Det var så otroligt roligt!
  • Mitt nuvarande jobb är inte fy skam det heller, framför allt inte mina fina arbetskamrater som gör det skojigt att gå till jobbet varje gång och som aldrig tycker att jag gråter för mycket när patienterna dör, aldrig tycker jag är dum när jag frågar dem om råd, som överraskar med tårta när jag fyller år och möhippa och vackra ord i ljuvliga album när jag gifter mig, som alltid har ett leende till övers, kloka ord, räkomelett, äpplepaj och förslag på hur jag ska fördriva tiden under min helvetesvecka, som är underbara, vackra och alldeles, alldeles speciella människor.
5 favoritblommor
  • Tusenskönor. För att de är söta uppkäftiga små blommor som skiter i om det är dåligt med vatten, svinkallt eller om de blir trampade på gång på gång. De står där ändå. Och för att det för alltid är den blomma små knubbiga barnahänder plockar in till en att sätta i små, små vasar. Om jag kunde skulle jag spara varendaste en.
  • Raps. Ok, jag vet att det kanske inte precis är någon blomma, men den luktar underbart och väcker vackra minnen hos mig.
  • Rosor. Som jag hade i min brudbukett.
  • Snödroppar - de står där i is och snöglopp och skrattar "-Mohaha! Screw you! Här ska växas!" Fast det är mitt i vintern.
  • LavendelTulpanRanunkelJasminMagnoliaOrkidéeGerberaKrokusPrästkrageKärleksörtLinSyrén. Det är också en himla fin blomma.

5 senaste filmer jag sett

  • Changeling (jag grät så jag fick skämmas)
  • Australia (motsvarade inte förväntningarna)
  • Benjamin-Button-vad-den-nu-hette (inte den heller, jag såg inte slutet...gissa vad det berodde på? Ledtråd: "Snark")
  • The Reader (jag är nästan lite kär i Kate Winslet, men filmen var sådär)
  • Rallybrudar (se ledtråden ovan)

5 önskningar jag har (materiella ting)

  • 100 liter vit målarfärg med medhavd gubbe som klenar på den på alla väggar på vår ovanvåning
  • Ett lite större baksäte så barnen får plats med benen
  • En Kitchen Aid (oh, så originellt)
  • En robot som tvättar alla vita sofföverdrag minst en gång i veckan. Eller vackra qviltar att lägga över skiten
  • En ny köksinredning
Fast inget av det där behövs på riktigt. Hellre skulle jag vilja att allt bara var så som det är, just nu när jag är så lycklig och livet är så lätt att leva, varje dag.


Screw you!

Om du vill ta dig an den här utmaningen och låta oss få veta lite mer om Dig, varsågod!

Ha en fin och underbar, alldeles vanlig torsdag.

tisdag 10 mars 2009

Lennart...

...är en magisk man. Jag har nämnt Lennart förut, och nu tänkte jag berätta historien om denne mytomspunne man.
När vi sålde vårt gamla hus för 1,5 år sedan hade maken en del skrot som behövde forslas bort. I lokaltidningen hittade vi en annons där en man hämtade skrot gratis. Det var Lennart. Efter flytten kom Lennart och hjälpte oss att köra lite ved, och när vi fikade efteråt frågade Lennart om vi möjligtvis var intresserade av att köpa lite möbler till vårt nya hus?

Lennart berättade att hans föräldrar hade ägt en stor antikaffär på 1000 kvm. När de blivit gamla och inte orkade hade Lennart tagit över hela varulagret och lagrat det i ett stort magasin. Om vi var intresserade fick vi gärna komma och se om det var något vi ville ha. Jag kunde inte sova på natten innan vi åkte dit.
På en lerig gård fanns ett stort magasin. Därinne, säkert 15 meter högt i tak med stora stallage (några slags gigantiska lagerhyllor) var möbler, kartonger med grejer och pryttlar, lampor, flaskor, gamla kläder packat tätt, tätt. Första gången var jag så överväldigad att jag bara fick med mig en dubbelsäng byggd i pärlspont, ett underbart vackert linneskåp, en stor amerikakoffert och en liten kista hem. Andra gången jag åkte dit var jag mera beredd på vilken outtömlig skatt som väntade.


Söt, lite sliten byrå med ljuvliga krusiduller. "-Tycker du 200 kronor är för mycket?" frågade Lennart oroligt.

Den gången fick jag med mig ett till linneskåp, två byråar, en vacker kökssoffa, två ljuvliga utdragssängar som de små barnen numera sover i (prinssängar, säger de) och en massa lådor av typen sockerlådor.



"Metallborr" och "Explosiv vara" står det på lådorna. "-Äh, de där gamla kan du ta, de är så slitna", sa Lennart.

En annan sak med Lennart: Lennart gillar inte att ta betalt för grejor. Första besöket, pris: 2000:-. Andra besöket, pris: 2200:-. Lennart är sannerligen en magisk man. Och jag håller honom alldeles för mig själv.




Obs: Lennart är ett fingerat namn.

måndag 9 mars 2009

Lakan...

...börjar jag ha en ansenlig mängd av (givetvis gömmer jag dem för min man, som aldrig skulle förstå). Iallafall har jag fått tummen ur det särskilda stället där bak och gjort något av några av alla ljuvliga monogramprydda spetslakan som minner om en annan tid och får mig att känna mig lugn och lycklig vid åsynen.



Det blev gardiner i våra stora fönster i vardagsrummet. Idag sken vårvintersolens och silade sitt skira ljus genom dessa tunna lakan och spetsar. Så lite som krävs för den rätta känslan.

Hoppas att du ignorerar de fula Sixten-tapeterna och det faktum att det inte finns några fönsterfoder ännu. Fokusera istället på det nästan fem meter höga taket och fantisera om de vackra frilagda takbjälkarna ☺
Önskar dig en ljuvlig vecka!

onsdag 4 mars 2009

Skåp...

...i flera dagar har jag fotat och fotat. I ljus, i mörker, i solljus och i lampljus. Nu ger jag upp. Mitt fina skåp är som en trulig tonåring som inte kan låta bli att krångla när kameran kommer fram. Så: här kommer bilder på mitt underbara, vackra skåp som jag är sååå nöjd med och som, tro mig, är mycket mycket vackrare i verkligheten!

Jag har målat det (4 gånger), slipat och hamrat lite på det för att få den rätta slitna looken, samt tapetserat luckorna med en alldeles ljuvlig tapet, "Ortensia", som gör mig lycklig varje gång jag tittar på den. För den som inte förstår precis hur vackert det är rekommenderar jag en visit hos oss för en titt i verkligheten. Jag bjuder förstås på kaffe.

Välkommen!


tisdag 3 mars 2009

Nya påsar...

...eftersom mina ljuspåsar fått nya ägare fick jag en god anledning att sy nya. Denna gången blev de i två olika storlekar med fjärilstryck...



...tills vidare pryder de det färdigmålade och tapetserade skåpet...

...som jag ska visa bilder på snart!

Kramar!

måndag 2 mars 2009

Åtta år idag...

...så länge sedan var det som jag blev mamma, så länge sedan var det som livet började på riktigt för mig.

Mina två små barn har inneburit hela världen för mig. Den dagen jag fick veta att jag skulle få ett litet barn, var den ljuvaste av dagar. Han var inte planerad, han var inte påtänkt, men ack så efterlängtad och så innerligt välkommen.

Den dagen då han lades på min mage var den dagen då jag på riktigt, började leva. Allt som var innan det blev glömt, allt som hände innan är oviktigt och bara en transportsträcka fram till det underbara som komma skulle. Framtiden är en milt rosa gryning. För mig innebär Liten L ren Lycka. Han står som en symbol för livet för mig. Han är en lycka som pirrar i magen och susar i huvudet. Han fick heta Kärlek.

Det vidunderliga Livet gav mig ett barn till, jag hade ynnesten att få ett barn till. Liten B är för mig ren och pur Glädje. Han är en glädje som spritter i kroppen och får blodet att rinna snabbare. Han är en glädje som ger mig glada rynkor kring ögonen och en glädje som skrattmusklerna inte kan motstå. Om jag hade fått döpa honom till Glädje hade jag gjort det.

Ikväll, när du pussar dina barn godnatt, tänk då på vad de betyder för dig.

söndag 1 mars 2009

Och vinnarna är...

...Veronica och Mia!

Stort grattis! Maila mig er adress, samt om ni har önskemål på vilken ljuspåse Ni vill ha, så kommer de på posten. Självklart skickar jag med ljuvligt doftande ljus!



Till alla andra som deltagit i tävlingen; stort tack för att ni ville vara med! Jag har fått hundra ljuvliga bloggar att läsa i och så mycket fint beröm - tack!

Ha en härlig söndag!
P.s. För den som är nyfiken så använde jag en slumpgenerator, väldigt smidigt!