torsdag 29 januari 2009

En liten vink...


...innan jag åker!
Imorgon åker min ljuvlige make och jag på en weekend till Köpenhamn. Hur lyxigt låter inte det? Jag räknar med att komma hem med puss- och kramförrådet påfyllt, en otålig längtan efter barnen och väskan full av shoppingfynd - Danmark är ju trots allt Mecka för sådana som mig.

Kramar!

tisdag 27 januari 2009

Djupt och töntigt?

Jag har fått en utmärkelse av Annika! Denna gör mig riktigt glad, dels för att jag gillar bilden, som påminner lite om SATC som är den bästa serien genom tiderna, som jag kan referera till i alla lägen, som har ett citat för varje situation och som bara är så, så fabulous!



Den andra anledningen är att man ska lista 5 saker som man inte kan vara utan, vilket ju är otroligt roligt att båda läsa och skriva, eller hur!?! Så, här kommer mina 5 måsten:
  1. Familjen. Den är min solida plattform att stå på, min trygga hamn i den allra hårdaste vind, min stora passionerade kärlek, och det nav, vilket allt, allt som är sant och viktigt snurrar runt. Utan dem vore jag intet. Min man, våra barn. Mina föräldrar. Mormor. Mina syskon med respektive och deras barn. När jag tänker på hur rik jag är med dessa skatter i mitt liv behövs egentligen inga fler punkter. Men, men, för ordningens skull:

  2. Mitt inuti. Allt det som finns inuti mig, det som är min själ. Allt som jag tror på, som jag tänker på, som jag drömmer om. Alla minnen jag bär inom mig, all kärlek och sorg, all glädje och all ilska. Allt det som gör att jag är jag. Det som gör att jag trivs med att vara ensam med mig själv. Att det aldrig blir tråkigt. ☺

  3. Jag kan! Schas med dig, dumma Jante! Jag är glad över att jag är bra på många saker. Jag kan sticka och virka, skriva, måla, sy och snickra. Det gör mig glad och jag skulle aldrig vilja vara utan förmågan att komma på något som jag vill tillverka, låt vara en lampskärm, en hatthylla eller en mössa, och sen göra det. Kan själv!

  4. Maria. Hon är min vapendragare, min spegelbild och min vän. Min bästis. Maria, har Ni hört, vilket vackert namn!

  5. Mitt hopp. I varje hinder finns en möjlighet. När Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster, jag försöker leta efter det fönstret och titta ut. Ibland får man kisa hårt för att det ska vara blå himmel man ser. Ibland får man ha hopp och vänta en stund på att molnen ska skingras.

Jag är medveten om att denna listan kanske borde varit en lista med ägodelar, kanske bilen, huset, datorn. Men medan jag satt och skrev den vägde jag saker mot varann och fann att dessa fem saker, är de som jag aldrig aldrig skulle vilja vara utan. Dessa kan man inte köpa nya om de tar slut och man kan inte laga dem om de går sönder. Givetvis har jag ägodelar jag inte vill vara utan, och vänner jag aldrig vill förlora, men dessa saker är de jag skulle ta med till en öde ö och klara mig med där resten av livet.

Djupt och töntigt kanske, men om du mött en dement människa med tom blick och oro i sin vilsna själ så vet du vad jag menar.

I min tur delar jag denna utmärkelse vidare till fem bloggar som jag verkligen tycker om:

  1. Ninna såklart, jag är hennes ständiga fan! "Kaos i ett vitt hus"
  2. Sara, som har den fina bloggen "Wilda Stenlyckan"
  3. Sanna, med "Inredning, kaos och tistlar"
  4. Jennie, med "Jennieleee"
  5. M, med "Hwita villan"

Go make me proud girls!

söndag 25 januari 2009

Kvinnomöda...

Textilavdelningen på second-handbutiker fascinerar mig mest av allt. Jag handlar och handlar, även om jag inte vet vad jag ska ha allt till.

All denna kvinnomöda gör mig varm i hjärtat och full av respekt, men sorgsen vid tanken på hur mycket av denna otroliga skatt som går förlorad när dessa ljuvliga sydda, broderade, virkade och stickade små konstverk slängs, eldas, används som trasor i något smutsigt garage eller glöms bort i en låda.

Knypplad spets på en gardin. Köpt för 5 kronor på Pingstkyrkans secondhand



Mormors initialer på bakduk. Arvegods från mormors mor.



Broderad detalj på liten duk.



Visdomsord broderat i korsstygn. Gratisfynd hos magiske Lennart.




"Farmor Annas" virkade rutor, stod det på påsen. 40 styckna för 20 kronor på second hand. Undrar vad som hände med farmor? Vad skulle rutorna bli? Varför blev det aldrig färdigt?

Mer och mer har det kommit att bli min självpåtagna uppgift att rädda dessa skatter undan alla som inte ännu förstått deras rätta värde. Att vårda dem tills dess. Att inte låta dem bli förspilld kvinnomöda. Jag går ändå därifrån med sorg i hjärtat över allt det jag inte kunnat rädda.

Inatt när jag jobbade pratade jag länge med en kvinna som var äldre än vad jag är nu, när andra världskriget började. Hennes barn, som hon kallade för "tösen" och "pojkarna", var i min mormors ålder. Tänk vilka skatter hon gömmer i sitt minne, inför detta står jag med en klump i halsen, rörd av stilla förundran som ett litet barn. Den som ändå fick ta del av dem.


fredag 23 januari 2009

Ateljé

Lilla mor och jag har skaffat oss en ateljé. Där sitter vi om dagarna och nästan drunknar i inspiration över allt vi vill tillverka. Ju mer vi stickar och virkar, syr och pysslar, desto mer inspiration kommer till oss. Kreativiteten förökar sig som kaniner om sommaren.

Ateljéns golv är täckta av trasmattor i regnbågens alla färger, vävda av kvinnor för länge sedan. Där finns en syfåtölj som kvinnor handarbetat i genom ett sekel och där finns virkade sjalar som värmt frusna kvinnoaxlar om kvällarna för länge sedan. Där finns broderade lakan som mjuka barn somnat under otaliga nätter och där finns tallrikar med sprickor i emaljen som idag ställs fram för miljonte gången, och mättar en hungrig mage.
Där finns en låda från en gammal apotekardisk vars små fack numera är fyllda med glaspärlor och där finns en liten lampa i fönstret som lyst i ett fönster någon annanstans för länge länge sedan. Där finns svartnade brickor i nysilver med ljuskoppar i pressglas på, här brinner doftljus i halvdagern och minner om det enda ljus som fanns när dessa togs i bruk. Där finns hyllor och lådor, syskrin och plåtburkar, fulla med tyger, spetsar, garner och band som ropar och manar till kvinnor som oss att sätta oss ned i den gamla fåtöljen, eller vid det stora bordet med prickig duk, låta historien lägga en tunn sjal av minnen om våra axlar och låta oss göra det kvinnor gjort i många, många hundra år - låta, ur våra händer, växa de vackraste ting.




onsdag 21 januari 2009

Loppis...

...eller heter det second hand på vintern? Igår var jag och lilla mor och fyndade på en lokal second-hand butik. De har öppet två dagar i veckan och kön ringlar sig lika lång utanför dörren varje gång. Vi handlade gamla lakan med spetsar och monogram, vackra tallrikar i olika blå nyanser som krackelerat i emaljen och ljuvliga trasmattor som ska skydda frusna fötter mot vinterkalla golv. I kassan stod min finaste arbetskamrat, A (eller E, som hon kallas nuförtiden) och knäckte extra, hon som är snällast på sjukhuset och har fått den godaste själ världen har sett.


Imorgon ska det lunchas med mor, mormor och liten syster. Men framför allt med liten systers två små änglar, liten nydöpt M och liten storasyster I.

Längtar!

lördag 17 januari 2009

Morgondagen...

...bjuder på ett sällsamt ögonblick, då liten M ska döpas. Stolta storasyster I, mitt lilla gudbarn, passar på att fira 2-årsdag och har valt dopmusik tillsammans med prästen - "Det lilla ljus jag har".

Mina systrars barn är i sanning mina ljus. Att hjärtat kan rymma så mycket kärlek är en egendomlig gudagåva som jag aldrig, innan de kom, anade skulle drabba mig så fullständigt. Men en efter en, vartefter de fötts, har jag stått hjälplös, med hjärtat blottat inför hur förbehållslöst man kan älska ett barn från första stund man vilar blicken på det.


Små kusiner i väntan på tomten

fredag 16 januari 2009

Bara-vara-dag?

Min mamma berättade häromdagen om en av hennes väninnor som någon gång i månaden avsätter en hel dag i almanackan som en "Bara-vara-dag". Det tyckte lilla mor lät så härligt, man skulle bada fötterna och läsa hela tidningen och dricka bubbelvatten och äta mörk choklad.

Mamma tyckte nog att det kunde vara något för mig.

Åh, tänkte jag, det låter ljuvligt! En "Bara-vara-dag", inget i almanackan, inga förpliktelser! Jag började tänka lite på hur en sådan dag kunde se ut. Man kunde börja med en varm dusch (en, i vårt hus, så kallad nöjesdusch), sen kunde man städa lite så att det luktade gott i huset. Sen kunde man sy lite, bara någon liten lampkjol eller så, kanske samtidigt som man tog ett fotbad (en fot i taget). Sen kunde man hämta barnen tidigt i skolan så att de inte behövde vara på fritids så länge, kanske kunde man också passa på att hämta, och leka lite med älskade lilla gudbarnet I, när man ändå var ledig! Sen kanske man kunde laga nån festlig och fin mat till familjen när man ändå var ledig! Och passa på att tvätta undan lite från berget, man hinner ju när man är ledig! Storhandla! Damma! Sortera alla miljoner papper! Köpa mer gardintyg eftersom det inte räckte! Sy färdigt de hmhm gardinerna! Åka till biblioteket med barnen! Gå på långpromenad! Börja bygga i trappan! Åka till loppis-Lennart!

Det låter som en skön och avslappnad "Bara-vara-dag" va?

Jag tror inte jag är redo för sådana dagar ännu. Sorry mamma.

Nästa års värme i vinterskrud.

Önskar er alla en riktigt härlig vinter-helg!

onsdag 14 januari 2009

Utmärkelse...r!

Jag har fått en massa awards, helt otroligt tycker jag...jag tror att jag ligger väldigt bra till hos Duracellmamman, för jag har fått allihopa av henne, ett hjärtligt TACK!

Nobelpriset har Annika själv instiftat och jag vill skicka det vidare till alla snälla och duktiga mammor i världen. Så om du tillhör den kategorin och läser detta - varsågod!

Den här utmärkelsen är också en stor heder att få. I love your blog liksom!!

Men vad föreställer bilden egentligen? Är det någon mer än jag som ser en kalkon?

Den här utmärkelsen ser jättefin ut tycker jag. Passar in på min blogg.

Undrar vad det står? Någon?

Den här är bara heeelt underbar, tack Annika, jag älskar den!

Barnen är det finaste vi har, och mammor är det finaste vi kan få vara!

Den här schyssta fick jag av Annika idag, den känns också lite extra rolig att få! De bloggar som jag tycker är allra roligast att läsa är nämligen de som drivs av kreativa kvinnor som pysslar och målar och spikar och syr och stickar och sågar och hittar på! Alla ljuvliga alster som dessa kvinnor åstadkommer är en glädje för ögat och näring för en kreativ själ som min. Denna awarden vill jag ge vidare till några av mina favorit-kreativa-kvinnor:

  • Fyrabarnsmamman - underbar, färgglad och heltokig (sagt på ett snällt och beundrande sätt). Att vara i Persiljas hus måste vara en ren energiinjektion för själen.
  • Beas barnslikheter - hur denna söta småbarnsmamma hinner med alla pyssel-projekt är höljt i dunkel. Hon både drejar och tovar och syr, alltihopa blir huuur bra som helst!
  • Jennieleee - denna kvinna har under det senaste året helrenoverat ett hus i raketfart. På samma tid som jag (inte) syr en gardin bygger hon en sovalkov, tapetserar ett rum och bygger ett eget kök. Jisses så duktig hon är!

De är bara bäst i denna kategori! Läs och njut!

Kramar

tisdag 13 januari 2009

Gardiner?

Well...ännu gapar fönstren tomma, två av fyra fönster är ännu gardinlösa. Fast de är vana, snart firar de ettårsdag utan gardiner. Undrar vilka de bjuder på kalaset.
I hallen börjar det åtminstone se ut som om det bor hederligt folk, dock lyser solen med sin frånvaro vilket genererar väldigt rosa bilder.
Några pärlhyacinter har fått komma hem med mig från affären och likt hyacinter är de lika ljuvliga i knoppformat som utslagna. En cypress står kvar i fönstret och så fort vintern släpper sitt grepp om oss ska den få flytta ut i trädgården. Men det blir en annan dag!

Oh, spets!
Idag hämtade jag barnen i skolan när de slutade och skulle sedan åka hem och göra jätteviktiga saker. Sen gick något snett och vi tillbringade istället heeela eftermiddagen på badhuset. Det var sååå skojigt!
Och vad i hela världen kan vara viktigare än att vara med sina barn?

Ta hand om dig!

måndag 12 januari 2009

Manglad...

...som en urvriden disktrasa. Så känner jag mig ikväll. Att vara i skolan och vara smart och välartikulerad med ett stort ordförråd och aldrig säga f-n. Pust! Det tar på krafterna.

Nu har strumpbyxorna och örhängena åkt av och jag känner mig som mig själv. Helst av allt skulle jag vilja sätta mig vid symaskinen och bara...skapa lite. Men jag tror att sängen ropar allt för högt på mig, och jag får sätta mig där imorgon istället. Men då jäklar! Som är ett annat ord som akademiker på avancerad nivå heller inte säger. Eller?
När jag syr och överhuvudtaget arbetar med händerna så tänker jag otroligt bra. Jag reflekterar på ett otvunget sätt över forskning, vad jag ska skriva, vad jag behöver läsa, jag kommer på bra formuleringar, och överväger olika ställningtaganden i min forskning.
När jag håller på med skolprylar, t.ex. sitter vid datorn och skriver, eller klipper och klistrar intervjumaterial så kommer kreativiteten till att skapa med händerna till mig som ett brev på posten. Fatta vilken flax att kunna kombinera!!

Sov gott!

söndag 11 januari 2009

Sköna söndag...

Idag gick min man upp klockan åtta, han skulle till Huddinge och kolla på hockey (verkar otroligt trist, jag vet), klockan halv tio väckte han mig och vi pussades hejdå. Jag gick nästan upp ur sängen.

Klockan tjugo i tolv väckte en Turtle och en Spiderman mig och sa att de var hungriga.

Tjugo i tolv??

Herregud, jag har regredierat till en tonåring som kan sova bort halva dagen! Nu går jag här som en gammal tant och ojar mig om hur hela dagen är förstörd - vilken är egentligen min naturliga ålder?
Jag hade nog en smörgåstårtebakfylla.

Nu ska jag sätta mig vid symaskinen och fortsätta med gardinerna. Tänkte också försöka mig på att tillverka någon slags lampskärm, då menar jag alltså den där ställningen inuti liksom. Vi får väl se hur det blir...
Hoppas alla andra har en lika ut(sönder)vilad söndag som jag!

Kramar

lördag 10 januari 2009

Tillverkning pågår...

...äntligen ska det blir gardiner hemma hos oss!

Projekt gardinsömnad har påbörjats och hittills genererat en mycket lyckad gardin i hallen (om jag får säga det själv, hrm, ingen falsk blygsamhet här inte...). Lampskärmar ska tillverkas och lampkjolar ska få liv i symaskinen. Det blir så bra så! Någon gång kring årsskiftet 2012-2013 blir det nog klart ☺



Senare idag ska vi åka på smörgåstårte-kalas och vissa av Er som läser den här bloggen vet vad det innebär för en liten mamma Kerstin! Det är min mormor som fyller år och jag önskar henne ett varmt grattis, med hopp om ett riktigt ljuvligt år!

Kramar, hoppas Ni har en härlig lördag! / Kerstin

fredag 9 januari 2009

Januari...

...konstigt nog ger januari hopp om liv och ljus.
Imorse när jag skjutsade barnen till skolan
fanns en ljus strimma på himlen i öster
och livsandarna viskade i mig.
Livet återvänder snart.

När jag kom hem igen hade julen plötsligt gjort sitt, och solen strimmade vintersmutsiga förnsterrutor medan granen åkte ut på gräsmattan och lämnade drivor av barr efter sig.
En storstädning med Maison Belle´s ljuvliga produkter tog vid, och lämnade huset vitt. Rent. Fräscht.
Stängningen av Amerikakofferten, där vi förvarar alla julsaker, kunde liknas vid en reverserad förlossning. Typ något väldigt stort ska passas in i något väldigt litet (läses ej av dig Malin, eller andra gravida). Konstigt hur julsakerna tycks öka i omfång för varje år som går...
Kramar!!

lördag 3 januari 2009

Jo, jag lever...

...i allra högsta grad. Jag njuter av tillvaron och älskar livet, det enkla.
Det enkla, när man sover så länge på morgonen att man är pigg när man vaknar, när man är vaken så länge om kvällarna att man myser och somnar om varann med armar och ben i en enda hög i soffan och klockan för länge sedan blivit spöktimma. När man hinner med milslånga promenader där man stannar och tillsammans förundras över hur vit världen kan vara, där min man klappar mig mjukt på kinden och där vi ser på varann och ler. Där man minns varför man går genom den mörka hösten med köttfärssås till middag varje dag och läggdags innan man är trött och gå-upp-dags innan man är pigg. För att det är så förunderligt och vansinnigt ljuvligt att känna det som att jag står där med facit i hand, och klart som det allra renaste vatten tänka: Jag väljer Dig.

Jag har en man och hundra barn som pockar på min uppmärksamhet hela tiden, särskilt när jag måste plugga/sova/tänka/bajsa, som ställer miljoner onödiga frågor för att de inte orkar tänka själva och det är bevämare när jag gör det åt dem, äter som sex elefanter istället för sex människor. Ljuvligt är det då att få dessa veckor för att hinna stanna upp och känna: Jag väljer Er.

Jag väljer Er alla och fick jag göra om skulle jag göra på samma sätt tusen gånger om. Jag älskar att höra er lek, era bråk, ert musikskvalande och era frågor om allt mellan himmel och jord såsom var plastfolien är eller vem Josef var om Gud var Jesus pappa? Jag älskar blöta barnpussar, en liten arm runt halsen eller en stor arm runt axlarna och en raspig skäggstubb mot kinden.

Jag väljer Er. Det är ljuvligt att känna.